Med fokus på bra belysningslösningar för både installatör, fastighetsägare och hyresgäst.
Varför ska man ljusreglera ?
Det finns flera anledningar till att ljusreglera – alltså att förändra ljusflödet mellan 0 och 100 procent. Syftet är att sänka energiförbrukningen i huvudsak, men också att förlänga armaturernas livscykel.
Den enklaste och mest vanliga formen är att automatiskt tända och släcka vid givna tider, alternativt när någon går in i rummet. Det görs via ett tidur respektive en sensor som sitter i lokalen.
På så sätt sparar man energi genom att inte låta det stå tänt i onödan.
Är det en stor lokal väljer man ibland at sektionera upp den så att olika rörelsedetektorer styr olika armaturer.
I vissa fall vill man ha rätt nivå på ljuset oavsett om det kommer in naturligt ljus i lokalen eller inte. Ett vanligt exempel på detta är klassrum som har en sida med fönster som släpper in mycket dagsljus medan motstående sida vetter mot korridoren och saknar ljusinsläpp. Då används ljussensor som känner av luxnivån i olika delar av klassrummet och korrigerar armaturens ljusflöde utifrån vad som krävs. Genom detta får man samma jämnhet på ljuset i hela klassrummet vilket har en positiv inverkan på inlärningsprocessen.
Man kan också välja att inga armaturer ska tändas om belysningsstyrkan i rummet redan uppnår den önskade.
Att ta steget in i ett märkt rum känns inte alltid bra, oavsett hur säkert det än är. Därför väljer man i vissa fall att ha en trygghetsskapande grundljusnivå. Denna kan vara lågt inställd till exempelvis 10% av armaturens maximala ljusflöde. När rörelse sedan detekteras så ökas ljuset till max (eller annat föreställt värde). Den här funktionen är vanlig i trapphus och garage.
Om du kombinerar alla de här typerna av ljusreglering kommer det att påverka energiförbrukningen på ett positivt sätt, men du får många gånger också ett bättre ljus.
Ljusreglering behöver vare sig kosta mycket eller vara komplicerat. Det finns komplexa system som knyter ihop olika fastighetssystem men även väldigt enkla system av plug and play typ.
Ljusflödet från en LED-diod kan ändras på olika sätt, med olika resultat.
Man skiljer på PWM och AM. Bakom dessa förkortningar gömmer sig två olika tekniker.
PWM, som översatt till svenska står för Pulsbreddsmodulering, innebär i korta drag att ljuset tänds och släcks i så korta intervaller att man upplever det som mindre ljus. Ju mindre ljusflöde du önskar, desto längre blir det släckta intervallet.
Den stora nackdelen med detta ör att det skapas ett flimrande ljus. Ett flimmer som inte är synbart men som ofta skapar obehag som huvudvärk och trötthet.
Den andra metoden, AM, innebär att man sänker strömmen till dioderna. Om dioden normalt behöver exempelvis 500 mA för att lysa fullt, kommer den att lysa med 50% om strömmen sänks till 250 mA.
Många äldre belysningsanläggningar har ljusreglerats med 1-10 V eller 0-10 V styrning. Dessa bör inte användas till dagens LED-armaturer då de skapar flimmer. Vissa leverantörer av de här styrningarna, till exempel Extronic, har moduler som kan bytas ut och ger dig en DALI-signal istället.
Sänkningen av ljusflödet står i paritet med energiförbrukningen. Detta gäller nivåer ner till 10 %.
Det innebär att om du sänker ljusflödet med 50% kommer din energiförbrukning också att minska med 50%.
När man kommer ner till så låga nivåer som 10 % ljusflöde börjar den linjära kurvan plana ut. Detta beror till största del på drivdonets lägsta effekt.
I anläggningar med drift dygnet runt och där majoriteten av armaturerna kommer att stå på sin grundljusnivå är det viktigt att man väljer en armatur med så låg grundljusnivå som möjligt. Även om det kan tyckas marginellt med 10 eller 20 procent grundljus så kan det under armaturens livslängd innebära en fördubbling av den totala kostnaden.
Marknaden erbjuder en stor variation av system för ljusreglering. En del av dem är begränsade till en specifik armaturtillverkare eller en viss modell.
Här under hittar du fyra av de större systemen på marknaden som inte är knutna till någon särskild tillverkare.
Det mest klassiska sättet att reglera ljusstyrkan är fasdimring med en vriddimmer. Den ”klipper” av sinuskurvan i dess bakkant eller framkant och på så sätt minskar ljuset genom att ljuskällan får en lägre spänning. Detta var ett bra sätt att dimra ljuskällor med glödtråd men är inte lika lätt idag med LED-ljuskällor.
Plejds DIM-01 och DIM-02 arbetar med fasdimring och skulle kunna beskrivas som en traditionell vriddimmer som är uppkopplad.
En mer modern variant är switchDim, PushDim eller fasimpuls. Det finns ytterligare benämning på detta.
Man använder en återfjädrande tryckknapp som skickar in spänning till drivdonet. Ett snabbt tryck tänder eller släcker lampan och håller man inne knappen så ökar eller minskar ljuset. Ett system som ofta används i skolor, kontor och andra kommersiella lokaler.
i princip alla drivdon som har en ingång för Dali-styrning klarar av att hantera fasimpuls.
Att reglera ljuset via en 1-10 V eller 0-10 V signal var tidigare vanligt förekommande men är på grund av flimmer mindre bra idag.
Casmabi är ytterligare ett trådlöst system som påminner om Koolmesh. Det anses dock kräva en högre kunskapsnivå och är inte lika användarvänligt.
Vissa armaturtillverkare har egna system, men många av dem är en låst. version av exempelvis Koolmesh och MasterConnect.